Gäst-kameleont tittar in!

Idag har jag finbesök av en annan; både kameleont- & sjuksköterskekollega- Nikita!

Jag är så glad att vi har hittat varandra och kan hjälpas åt att hitta nya vägar genom den djugel som är vår vardag och vårt arbetsliv.

Så: Vamt välkommen Nikita!!

En sjuk sköterska eller en sjuksköterska?

I mitt arbete möter jag dagligen patienter som i första hand är människor precis som du, jag och alla andra. Vad är det egentligen som gör en människa till en patient? Jo, en sjukdom eller ett sjukdomstillstånd som i sig kan ge bestående funktionsnedsättningar. Bakom varje sjukdom eller funktionsnedsättning finns en människa med egna erfarenheter och upplevelser, egna tankar och värderingar. 

Vad är det egentligen som gör en funktionsnedsättning eller ett funktionshinder till just en nedsättning eller ett hinder? Jo, förmågan att leva upp till de krav som situationen ställer. Det blir ett hinder när omgivningen inte möjliggör ett öppet förhållningssätt till individen i fråga och när omgivningens förmåga att tänka utanför de egna ramarna fallerar.

Nikita heter jag, är legitimerad sjuksköterska och i min drivkraft ligger en önskan om att ge en god professionell vård där patienten i fråga känner sig sedd och lyssnad på. Mötet med den enskilda patienten samt patienten i dess sammanhang med anhöriga ligger mig varmt om hjärtat. Enligt mig är det i kommunikationen med patienten som vi som sjuksköterskor kan göra lika mycket underverk som i den omvårdnadsmässiga kunskapsbas vår legitimation vilar på.

Även jag som sjuksköterska är i grund och botten bara människa precis som alla andra. Jag har ett annat sätt att fungera. Jag har adhd. Det är ingen sjukdom som kan eller bör botas utan det är snarare en del av hur jag fungerar. Jag har stött på situationer där min adhd gjort att jag haft en funktionsnedsättning men jag har också upplevt situationer där jag inte har den minsta nedsättning eller hinder trots min adhd. Vad detta säger är att det är möjligt att arbeta inom vårdyrket även om man själv på pappret inte faller inom den så kallade normen.

Med detta sagt vill jag visa inifrånperspektivet för utsidan. Jag vill visa att vi finns och att vi innehar massor med kompetens som behöver tas tillvara på. Om utsidan bara vågar lyfta på skygglapparna och se sig omkring, vågar omfamna det icke- normativa med värme och god vilja så är jag övertygad om att vi tillsammans kan åstadkomma förändringar i positiv anda. För visst är det så vi åstadkommer förändringar, tillsammans?

Nikita

Legitimerad sjuksköterska