Vi måste lära oss att hitta flickorna innan det är för sent

Vi är ännu väldigt dåliga på att hitta flickorna med autism i tid. Många får sin diagnos först efter många års lidande och efter att ha hamnat i händerna på socialtjänsten och fått placeras på hvb efter hvb som saknar kompetens att bemöta dem. Det här är barn som slutar packa upp sin väska…. De tappar tilltron till vuxenvärlden tragiskt snabbt.

I värsta fall hinner man göra sådana skador att den sista anhalten blir på ett av Statens Istitutiomsstyrelses låsta SIS-hem där kunskapen om deras funktionsnedsättning och behov än så gott som noll. Även om man får höra att det inte är så…

De hamnar i en miljö som är gjord för att ta hand om kriminella. Det är väggfasta möbler, ständig övervakning och ingen integritet.

De måste snabbt lära sig vad som straffar sig och hur man undviker det. Vad som förväntas av dem och hur de ska ”verka” måste de alltså lära sig den hårda vägen. Genom ”trial and error”.

Här tillämpas teckenekonomi- ett poängsystem där det som man anser bra ger poäng men de beteenden som tex tillhör tjejernas funktionsnedsättning, vägra, svära, fly mm.; det straffar sig hårt!

De med autism får aldrig tillräckligt med poäng.. De få ju inte veta spelets regler i förväg.

Många av de som hamnar på SIS gör det för att ingen kan garantera att de inte rymmer på ett öppet boende. Hur många har tänkt på varför de ens rymmer? 

Många har ett utåtagerande beteende; åtminstone verbalt- hur många har undrat varför?

Det är förstås lättare att skylla på de biologiska föräldrarna… ”Dålig uppfostran!”…

Många vill inte umgås med de andra på avdelningen och undviker ögonkontakt. Det är fullständigt normalt för någon med autism men ses som avvikande!

Vi måste bli bättre på att hitta flickorna tidigare och då måste man veta hur det faktiskt ser ut! Vad som är typiskt för just flickorna!

Flickor och pojkar utan autism beter sig inte lika- varför skulle flickor och pojkar med autism göra det??

Det finns en hel rad med beteenden som är typiska för just flickorna och det har inte med att samla på registreringsnummer att göra! Inte heller har det med ett utåtagerande sätt att bemöta krav på- snarare tvärtom; det kan handla om att undvika krav på alla tänkbara sätt.

Det är bokstavligen livsviktigt att personal på skolor, socialtjänst, HVB och SIS blir bättre på att identifiera autism hos flickor! 

Jag har redan varit på en begravning av ett barn som bit för bit plockats isär av socialtjänsten och till slut tagit sitt liv. Jag vill ALDRIG göra om det!

Det får inte hända igen; det måste vara så att den som väljer att lägga en LVU på ett barn med autism har insikt i att de alltid skapar skador som aldrig läker!

Såret kan bli ett ärr men det försvinner ALDRIG.

Vill ni veta hur vi gör för att hitta flickorna tidigare-hör av er till mig så kan jag berätta hur! 

Då kanske det går att hitta dem innan de hamnar i ett livs långt utanförskap och utvecklar en hel rad av samsjuklighet.

Några ord på vägen

Det finns något enkelt som vi vuxna göra när vi har kontakt med barn, unga och även vuxna med Neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar:

Lova aldrig något som du inte till 100% vet att du kan hålla!

Kommentarer