När livet är en bergochdalbana och man lättare blir åksjuk .

-Konsten att hålla sig flytande

Ett återkommande problem för mig är hur föränderligt och oförutsägbart livet faktiskt är. Saken förändras ju hela tiden; vädret, scheman, andra människors liv, osv.

Jag kan planera, schemalägga, strukturera och använda ett dussin hjälpmedel för detta men faktum består:

Livet är föränderligt, oförutsedda saker händer hela tiden; ibland av ren slump, ibland som en följd av andra förändringar. Hur man än vrider och vänder på ekvationen så kommer man aldrig undan det. 

Förutom det som är svårt att förutsäga så är alla dagar olika rent energimässigt. Vissa dagar är batterierna fulladdade men andra har jag sovit dåligt, haft en dag innan då jag förbrukat energi för två dagar och det leder till en stor ojämnhet i prestationsförmåga.

Här skulle man behöva strategier för att hantera det som är svårt att hantera. Allra svårast att hantera är nog starka känslor.

I mitt liv finns därför olika sorters dagar: bra dagar, dagar som kommer och går igen utan minsta skillnad och dåliga dagar- riktigt dåliga dagar. Även riktigt bra dagar, dagar då allt går perfekt. 

Med andra ord är mitt liv ofta en metaforiskt bergochdalbana och jag har en medfödd benägenhet att bli metaforiskt åksjuk lätt!

Min strategi för detta är att tänka som att jag befinner mig i vatten. Ett stort, öppet hav som ibland ligger spegelblankt men snabbt kan blir fullt av höga, nyckfulla vågor. 

När stormen kommer är det ingen idé att försöka ta sig framåt; det viktiga är att se till att hålla huvudet ovan vattenytan och att hålla sig flytande. Jag fyller lungorna med vatten och lägger mig på rygg, låter vågornas slita i mig men håller mig vid liv. Jag har ofta ingen kontroll över var jag kommer att hamna och det är ingen idé att ens jaga upp sig av tanken att det kan vara åt helt fel håll som strömmarna drar mig, jag har slutat med katastroftänkande för länge sedan och lärt mig att ”stanna i nuet”.

När det är stiltje får jag vända mig på mage igen, ta sikte åt rätt håll och börja simma. Då kan jag komma framåt igen, se horisonten och känna att jag har ett mål att ta mig mot, göra alla framsteg och bara åka med liksom; i livets bergochdalbana!