Gästbloggare hos Vårdförbundet idag!

Jag är stolt och ärad att jag fick frågan om att gästblogga på Vårdförbundets Västmannablogg!

https://vardforbundetbloggen.se/vastmannabloggen/2019/11/14/nar-det-faktiskt-finns-rok-utan-eld/

Min historia

Om vad som händer när mattan dras undan...

Jag är röken utan eld

i mina tankar på framtiden skriver jag en bok som har denna titel. Jag ska förklara varför.

”Ingen rök utan eld” säger folk och menar tex. att något inte skulle verka på ett sätt om det inte fanns en uns av sanning bakom ett rykte, en händelse eller- lukten av rök vilket ändå brukar antyda att någon slags fenomen liknande en eld ligger bakom det hela.

Detta kan säkert stämma- men det finns gånger då det är fel!

I mitt fall byggde man upp en hel ”rökridå” på lögner, förtal, mobbing, diskriminering, psykisk terror, falska påståenden som inte gick att bevisa över huvud taget.

.....men ”Varför skulle man göra det?” som många nog tänkte! Faktum är att EN chef lyckades få med sig ett helt Landsting utan minsta bevis. 

Här lärde jag mig att det FINNS monster på riktigt. För första gången insåg jag att vissa människor faktiskt vill andra illa, utan logisk förklaring. Detta gör mig ännu mörkrädd!

#vuxenmobbing

Om det som inte får hända- mobbing, kränkande särbehandling & diskriminering på jobbet

Det är början på mars 2015 och kallt ute.

Klockan närmar sig lunchdags och dagen är mulen och grå. Jag har tre minuters gångväg mellan hem och jobb, dörr till dörr om jag tar genvägen över Stockholmsvägens fyra filer, det har jag tag tagit tid på. Idag har jag däremot fastnat vid vägen och stått still i 45 minuter. 

Jag står som katatonisk vid vägen, en bit från sjukhuset och andas häftigt. Mitt hjärta slår så fort och hårt att det känns som att det vill bryta sig ut. Jag stirrar framför mig i chock medan bilarna far förbi i rusningstrafiken och jag kan inte röra mig. Min kropp lyder inte, jag har helt tappat fotfästet i tillvaron och den totala avsaknaden av något konkret och säkert att klamra mig fast vid och förutsägbarhet fullkomligt tjuter i mina öron. Hade jag varit en dator hade det nu stått på skärmen: "Total system failure".

Jag har nyss lämnat min första fasta arbetsplats som jag älskat i ca två och ett halvt år efter ett möte som jag bett om med den nya chef som nyss börjat på avdelningen. Jag ville prata med henne om hur vi, under ledning av förra chefen fått jobbet att fungera bra med några mindre anpassningar och ett par hjälpmedel. I slutet av mötet fick jag sådan panik att jag kände att jag, till varje pris var tvungen att ta mig därifrån, snarast möjligt. Medan chefen pratade så planerade jag min flykt; hur jag enklast och mest diskret skulle fly utan att bli sedd av någon. 

Nu står jag då efter flykten vid vägen och har bara en enda tanke i mitt huvud:”Jag vill inte leva mer, om det är som hon säger kan jag inte fortsätta leva!”.

Detta blir början på ett mångårigt helvete jag aldrig kunnat föreställa mig och som jag än idag inte hämtat mig från. Jag blir aldrig samma person som jag var innan, får aldrig tillbaka tilliten till människor eller rättssäkerheten i vårt samhälle. Jag vill dock tro att jag någon dag kommer vidare som en klokare och bättre person.

En sak jag bestämde mig för direkt och som jag aldrig gett vika på var:

”Jag kommer aldrig att sjunka till deras låga nivå och jag kommer aldrig att vara tyst om detta!”.

VLT 15/8 2018

15 aug 2018

Sjuksköterskan Anna blev utköpt – fick 19 månadslöner: ”Alltid lättast att flytta på den som är mobbad”

Under 2017 köpte Region Västmanland ut 13 anställda, något som vårdförbundet ställt sig kritiskt till. Sjuksköterskan Anna Porsvald är en av de som blivit utköpta av regionen – efter att ha upplevt en tvåårig tvist fylld av mobbning och diskriminering från cheferna och anklagats för att vara en skada för patientsäkerheten. Ett utköp som regionen vägrar kommentera.

– Ibland tänker jag att de pengar de lade ner på att köpa ut mig hade kunnat läggas på något annat. Att man dessutom köper ut sjuksköterskor, som är en bristvara, kändes också skumt. Det är ett smidigt sett för dem att undvika att ta problemet, men det är ett extremt slöseri med skattebetalarnas pengar, säger Anna Porsvald om sitt utköp.

Anna Porsvald, legitimerad sjuksköterska sedan 2005, trivdes på sitt jobb inom Region Västmanland. I fyra år var arbetsmiljön behaglig och hon var nöjd med att hennes första fasta tjänst. Men när hennes avdelning fick en ny chef tillkom omorganisationer på arbetsplatsen. Anna bestämde sig för att träffa chefen för att berätta om sina arbetsmetoder och hur hon fungerar i sitt arbete med sin osynliga funktionsnedsättning, adhd.

– När vi hade ett möte så fick jag motsatt bemötande än vad jag väntat mig. Chefen påstod att jag inte klarar av mitt jobb och aldrig har gjort det, att alla var trötta på mig, människor hade sagt upp sig på grund av mig och jag hade gjort en massa allvarliga fel, säger Anna Porsvald.

Hennes chef hade uttryckligen sagt att ingen anpassning kommer ske för hennes adhd, vilket hon påpekade skulle kunna klassas som diskriminering mot hennes funktionsnedsättning. Efter mötet flydde Anna Porsvald sin arbetsplats i panik, och förkrossad. Mötet ledde till en två veckors sjukskrivning för en akut krisreaktion.

– Jag kommer ihåg hur jag stod förstelnad på gatan i 45 minuter utanför sjukhuset och jag slogs bara av en enda tanke, ”jag vill inte leva mer om det är så här”, säger Anna Porsvald.

Väl tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen kopplade Anna Porsvald in Vårdförbundets representanter. Då påstod chefen i fråga att Anna var en fara för patienter, och hon blev avstängd från sin tjänst i sex månader. Hon skickades på en arbetsförmågebedömning, där ingen kritik framfördes som styrkte chefens påståenden om att hon var en fara för patienterna. Hon blev därefter omplacerad till en annan avdelning.

– Det var så allvarliga anklagelser så det togs på stort allvar bland chefer och allihopa, men att det sedan inte gick att styrka anklagelserna var inte lika relevant. Det är alltid lättast att flytta på den som är mobbad, säger Anna Porsvald.

.
Trots att det inte kunde bevisas i journaler, incidenter, avvikelser och så vidare så påstod de ändå att jag systematiskt överdoserade patienter, berättar Anna Porsvald.

De två första månaderna fungerade omplaceringen bra. Men snart började hon märka att chefens ryktesspridning hade kommit ikapp henne. Hon märkte att chefer och kollegor började dubbelkolla hennes arbete och sprida rykten om att hon var en fara för patientsäkerheten, återigen.

– Trots att det inte kunde bevisas i journaler, incidenter, avvikelser och så vidare så påstod de ändå att jag systematiskt överdoserade patienter. Det hade varit lätt att bevisa om så var fallet, men det fanns inga bevis. Till slut fick jag nog och sa till chefen att om jag nu vore en sådan fara för patienten så vill inte jag jobba, och att om detta nu är fallet så bör de anmäla mig till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Jag var less på att bli kallad patientfarlig i två år men att ingen gör något åt det, om det nu skulle vara så.

Hon anmäldes till IVO av Region Västmanland efter två års påstådda felbehandlingar och överdoseringar men i sjukhusets anmälan bifogades inte bevis för de påstådda yrkesfelen – exempelvis journaler, datum och patienter som misstagen gällde bifogades inte. Det som istället lades fram som bevis var interna mejlkonversationer mellan chefer gällande Annas inlägg om striden och sin arbetsmiljö på Facebook och ett 19 sidor långt dokument fyllt av negativa men anonyma citat om Anna som kollega samt i efterhand dokumenterande tillfällen där hon påstås ha utfört felbehandlingar.

IVO lade ner utredningen och bedömde att Anna Porsvald inte var en fara för patientsäkerheten.

– Eftersom IVO:s bedömning var gjord tänkte jag att striden var över. Men så var det inte, det fortsatte och blev mer bisarrt. Jag fick veta av sjukhusdirektören att man hade tappat förtroende för mig som sjuksköterska och därmed blev det en förhandling om avgångsvederlag.

Anna Porsvalds utköp landade på 475 000 kronor, motsvarande 19 månadslöner, som en konsekvens av mobbning på arbetsplatsen.
Bild: Izabelle Johannisson

Efter två år av kränkande särbehandling, där cheferna vid ett tillfälle skapade ett utvärderingsschema där de varje pass bockade in om hon uppfyllde kategorier som samarbetsförmåga, uppmärksamhet, lojalitet mot arbetsgivaren och hennes flexibilitet, var Anna Porsvald utmattad av sin arbetssituation. Utköpet av henne landade på 475 000 kronor, motsvarande 19 månadslöner.

– Det är så man löser sånt här. Det utköpet tydligt säger är att det är en person som man vill bli av med, men som inte gjort något som går att ha som grund för avsked. Man köper ut folk för att man inte vill ha kvar dem, hade man gjort något fel hade det varit grund för uppsägning.

Hur påverkade hela processen dig?

– En hel del. Jag är glad över att jag lever i dag eftersom jag fick kämpa i två år med konstant dödslängtan, för att det är så förkrossande att bli utsatt för det här. Man blir nedtrampad. Man tappar all självkänsla, allt man är bra på tas ifrån en, alla sociala kontakter från jobbet försvinner, man tappar inkomst och en struktur i vardagen, säger Anna Porsvald.

Varken sjukhuschefen Håkan Wittgren (i dag förvaltningsdirektör) eller personalchefen Carola Lilja, de båda som var med under processen och som skrivit under utköpet, vill ge några kommentarer. De hänvisar till ett enskilt ärende.

Izabelle Johannisson
izabelle.johannisson@mittmedia.se

”Ulven”

Denna låt är skriven av mig och tillägnad min tidigare chef!

Tal om konsekvenserna av mobbing

Kommentarer