Jag gråter

Jag gråter för alla de som gråter på insidan men inte kan förmedla det på ett sätt som de med möjlighet att behandla och hjälpa till faktiskt förstår!

För de som lever med ett outhärdligt kaos på insidan som bara lindras tillfälligt av att skada sig på utsidan och vården bara tittar på.

Jag gråter för de som inte ens en enda gång får släppa sin ångest tillfälligt genom ångestdämpande medicin utan istället får fler och fler läkemedel mot psykoser, manier och Schizofreni som bara tillför outhärdliga biverkningar.

• Nej- det syns inte på utsidan!
• Nej- flickor och pojkar beter sig inte lika!
• Nej- ett självskadebeteende ska inte ”ignoreras för att inte förstärka ett negativt beteende”!
• Nej- det är inget man gör ”bara för att få uppmärksamhet”!
• Sedan när blev det förresten fel att ge unga människor som har ett enormt lidande uppmärksamhet?
• Det är ju ett mänskligt behov; INTE är något negativt!!

Att leva med autism och adhd innebär att leva med en så stor mängd stress hela tiden att det inte är möjligt att förstå om man inte bemödar sig att försöka sätta sig in i det.

Att lära sig att leva med detta är något som många aldrig lyckas med. För de flesta blir denna stress till en enorm ångest som är omöjlig att hantera.

Få flickor får i rätt ålder lära sig bra strategier för ångesthantering och utvecklar istället egna. Det är sällan det är något positivt utan ofta blir det en ond spiral av självskadebeteende.

För den som inte förstår självskadebeteende så tänkte jag berätta varför det är så vanligt- det fungerar nämligen, snabbt och effektivt.

Ångest och psykisk smärta är svårt för våra hjärnor att hantera i ett samhälle där det ofta inte längre fyller någon funktion. Det påverkar kroppen och blir ofta outhärdlig. Hos människor som inte har förmågan att se att det alltid vänder till sist, att bättre dagar kommer är detta ofta förödande.

Att då istället tillfoga någon slags fysisk smärta blir då som att blåsa på ett sår. Man distraherar hjärnan tillfälligt då den fysiska smärtan får prioritet för en stund.

Det hjälper men det finns bättre alternativ!

Det går att lära sig att det alltid vänder om man bara står ut! Det tar tid dock och kräver att man från Barn- och ungdomspsykiatrin tar sitt ansvar och hjälper dessa barn! 

Det går inte att vifta bort med tanken på att de inte skulle göra något suicidförsök! Det är inte bara fel utan också obeskrivligt oetiskt och det kostar liv! Det här måste vi ta på allvar.

Jag gråter för att det inte ser ut så idag. 

Just idag gråter jag för min vän Lina.❤️❤️❤️

Kommentarer