Handbok i överlevnad för kameleonter
-Att beskriva innifrånperspektivet för utsidan
Medan man på många håll uttrycker det så här:
Pressmeddelande på FUB’s hemsida
När man talar om LSS ibland så får man det att låta som en person eller en sjukdom.
”Jag har rätt till LSS”, ”Har du fått LSS?” och nu ska även ”personer med LSS” ingå i vaccinationerna.
Att uttrycka sig så är otydligt och obetänksamt eftersom det vi talar om är en LAG! Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade; den omfattar tre olika personkretsar av funktionsnedsättningar och innehåller tio olika insatser av stöd som kan sökas.
Rent krasst kan man säga att alla som tillhör personkrets 1, 2 eller 3 kan ha något stöd från LSS om det behöver det men många av och kämpar idag på med bara hjälp av tex boendestöd enligt SoL; Socialtjänstlagen.
Då kommer frågan- hur är det man menar??
Ska jag tex; som tillhör personkrets ett men just nu inte har någon insats enligt LSS beviljad eftersom min Ledsagarservice ”bäst före datum” passerade utan att jag visste om det, straffas för att vi inte just nu behöver någon insats?
Blir jag mer ”riskgrupp” av insatsen ”råd och stöd” t.ex? Framför allt- hur många som faktiskt tillhör en riskgrupp och en av de tre personkretsar som LSS omfattar men inte har ett beslut på en insats blir uteslutna?
Ingenting i världen är som det brukar, människor beter sig annorlunda, inget fungerar som det brukar och det är ingen som kan tala om hur länge det ska vara så här.
Det känns som att världen ändå kommer att gå under och jag vill bara försvinna in i min egen bubbla och stanna där till något blivit bättre!
Det här är en situation som jag och alla andra som liksom jag har svårt att förutsäga vad som händer i livet verkligen lider av! Det skapar total kaos och leder till ett rejält ångestpåslag.
När man är van vid att iaktta sin omgivning med stor försiktighet för att sedan kunna smälta in i den genom att anpassa sitt beteende efter den så märker man väldigt tydligt när minsta förändring sker.
Att sakna en inre förmåga att se sammanhang och strukturer i vardagen gör att mär man mycket mer sårbar för förändring.
Man får göra så gott man kan för att skapa en egen struktur som bygger mycket på att omgivningen inte börjar bete sig annorlunda. När beteenden ändras så faller den och allt man trodde skulle bli som vanligt blir en enda röra. Det är då väldigt svårt att veta hur man ska göra, bete sig och vad man kan förvänta sig ska ske.
Det är givetvis då som även saker som trygghet och säkerhet försvinner. Hur anpassar man sig i en omgivning som inte själv vet hur den ska bete sig?
Katarina
08.04.2020 09:05
Skriv en bok
Katarina
08.04.2020 10:12
Tycker du det? Det är faktiskt planen!
Senaste kommentaren
28.09 | 08:23
Din historia är min historia. I princip ordagrant. Är nu 39 år och har äntligen blivit beviljad utredning för autism.
Herregud vad jag fick kämpa !!
23.08 | 00:20
Soc maktmissbruk måste stoppas
21.08 | 16:41
Hon är inte ensam i att ha det så, får hon ha åtkomst till internet? Ihållande tipsa om självhjälpsgruppen i B.A.R.N för placerade barn o unga.
13.08 | 23:11
Ja åtminstone enligt Patientlagen…..