12. jul, 2020

Vad döljer sig bakom ett CV?

Vad säger egentligen ett CV?


Jag får ofta höra om hur mitt cv är så imponerande. Hur jag har så bred kunskap och stor erfarenhet; mycket riktigt- så är det. Jag har jobbat på en mängd olika arbetsplatser med olika inriktning. Så långt stämmer det kanske men sannningen än att det är mycket som inte står med på mitt cv, det är ju sånt man inte skriver dit!

För det första kan jag inte nämna att jag har både Aspergers syndrom och adhd; det skulle ge mig en stämpel direkt!

Det framgår inte heller hur många gånger jag har haft långa perioder av utmattning, det finns ingen information om hur jag 2016 blev utsatt för mobbing på min arbetsplats av min nya chef i över ett år, min kamp mot alla lögner som hittades på, allt förtal och hur det ledde till att jag till sist faktiskt krävde att arbetsgivaren gjorde en anmälan till IVO och hur de snabbt avskrev denna utan minsta anmärkning på mig! Hur IVO däremot påpekade att arbetsgivaren brutit mot patientsäkerhetslagen, arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen. Hur detta trots allt ledde till att jag blev utköpt och sedan fick PTSD som ännu gör mig sårbar för allt som kan trigga en stressreaktion.

Inte heller finns alla de arbetsplatser där jag, i brist på anpassning och förståelse blivit orättvist behandlad och fått lämna anställningen med känslan av ännu ett misslyckande.

Jag har faktiskt en lång rad av misslyckanden bakom mig. Inte för att jag saknat kompetens utan för att jag inte fått rätt förutsättningar i form av de anpassningar som min funktionsnedsättning kräver. Ett flertal gånger eftersom jag före diagnos vid 40 års ålder inte ens var medveten om att jag hade en funktionsnedsättning men även pga att arbetsgivaren inte har varit villig att göra anpassningar.

Faktum är att jag flera gånger fått höra att det inte är möjligt att anpassa eftersom det ”blir orättvist mot de andra om du får anpassningar ”. Det resonemanget strider inte bara mot diskrimineringslagen utan tyder också på en mycket dålig insikt i arbetsgivaransvaret.

För den som är villig att se individen finns däremot en oändlig potential hos mig. Jag tar mitt arbete på största allvar, är noggrann och oerhört lojal! Jag har haft turen att träffa sådana rekryterare men tyvärr är det sällan som de finns i offentlig sektor.

Om man inte kan jobba heltid blir man tyvärr ofta bortvald direkt. Frågan är:

När det saknas så många sjuksköterskor som det gör idag- är inte jag som kan jobba 70% bättre än ingen?

Vissa anser tack och lov det!

Senaste kommentaren

28.09 | 08:23

Din historia är min historia. I princip ordagrant. Är nu 39 år och har äntligen blivit beviljad utredning för autism.
Herregud vad jag fick kämpa !!

23.08 | 00:20

Soc maktmissbruk måste stoppas

21.08 | 16:41

Hon är inte ensam i att ha det så, får hon ha åtkomst till internet? Ihållande tipsa om självhjälpsgruppen i B.A.R.N för placerade barn o unga.

13.08 | 23:11

Ja åtminstone enligt Patientlagen…..

Dela den här sidan