4. okt, 2019

De som kan arbeta VILL det!

Få saker är så jobbiga för mig som att inte få jobba när jag kan. Hela min struktur i vardagen försvinner och alla mina bra rutiner försvinner. Det svåra är att jag inte klarar av att jobba heltid- något som Försäkringskassan vägrat acceptera hittills!

Jag brukar säga att den enda anpassning som skulle möjliggöra heltidsarbete för mig är om jag kunde få fler än 24 timmar på ett dygn! (Något som givetvis enligt alla fysikens lagar är omöjligt...)

Varför är det så här då? Jo- när man är en Kameleont går så mycket energi åt till sådant som alla andra gör utan att ens tänka. Att ”bete sig normalt” och smälta in, att göra allt socialt samspel medvetet- att t.ex. reagera när någon ropar mitt namn, att inte glömma bort hur jag ser ut när jag fokuserar; jag har ett flertal gånger fått höra att jag ”inte tycks ha koll” t.ex. när jag kanske suttit och läst eller dokumenterat i en journal.

En annan svårighet reglera mängden kraft så att rätt hamnar på vissa på vissa uppgifter men mindre på andra för att jag inte ska ”ladda ur batteriet” redan kl 12 på dagen! När jag hittar något som engagerar mig, motiverar mig eller får mig att vilja förändra något är det enormt svårt att hindra mig själv! Kanske är det detta som gör mig riktigt bra på vissa saker dock vilket man verkligen önskar att ett arbetsliv kunde ta vara på...

ALLT det som andra gör utan att lägga minsta tanke på måste jag, liksom en dator programmera in och kognitivt, aktivt tänka på- hela tiden. Det gör att jag förstås blir utmattad lätt och därför behöver mer återhämtning mellan arbetspass.

Jag har två gånger sökt sjukersättning från Försäkringskassan; första gången på 25% och den gången överklagade jag även till Förvaltningsdomstolen, andra gången på 50% efter ca ett års arbetsträning och en anställning på 50% som i princip ”uppfanns” för just mina behov.

Båda gångerna slutade i avslag trots att jag vid första överklagan hade en riktigt bra jurist. Man fortsätter att hävda saker som att jag skulle ha lättare i ett ”enklare arbete”..... Problemet är bara att tar man bort min motivation så vissnar jag som en blomma i öknen!

Om du tycker att min tanke om fler timmar/dygn är orimlig; vad tycker du om Försäkringskassans motivation till det senaste avslaget då, det löd ungefär så här:

”Om Anna bara får arbeta i en miljö där hon inte riskerar att utsättas för social interaktion eller sensoriska intryck så skulle arbetsförmågan sannolikt öka.”

Är det NÅGON som ens kan tänka sig i vilken verklighet detta ens skulle kunna vara möjligt?? Men- det behöver de å andra sidan inte ta hänsyn till!